Jag minns hur det kändes. Som att jag var fast i en dimma där inget riktigt nådde in. Kroppen var tung, huvudet tomt – ändå snurrade tankarna oavbrutet. Att ens ta sig ur sängen kändes som ett maraton. Jag var utmattad, både i kropp och själ.

Och ändå… någonstans där inne fanns fortfarande en liten gnista. En längtan efter att må bättre. Jag visste inte hur – bara att jag ville börja försöka. Små, små steg.

🌿 Ett steg i taget

Det första jag insåg var att jag inte kunde vilja mig ur utmattningen. Det går inte att pressa fram återhämtning. Jag behövde börja mjukt. Inga stora förändringar – bara vänliga små steg i rätt riktning.

Här är några av de första stegen jag tog, som faktiskt gjorde skillnad:

☀️ 1. Skapa en morgonrutin – men håll den enkel

Jag ställde inte klockan tidigt eller planerade en lång lista. Istället gjorde jag en sak: Jag bestämde mig för att varje morgon ta tre djupa andetag. Bara det. Det blev som en liten påminnelse till kroppen: Du är här. Du lever. Du får börja om.

📓 2. Skriv av dig – utan krav

Jag köpte ett enkelt block och skrev några meningar varje dag. Det behövde inte vara fint eller djupt. Ibland bara: “Jag är trött.” Att få ut tankarna ur huvudet hjälpte mig att lätta på trycket.

🚶‍♀️ 3. En liten promenad

Inte träning. Inte prestation. Bara att gå ut, känna marken under fötterna och få lite dagsljus i ögonen. Även om det bara var runt huset. Det gav mer än jag trodde – både för kroppen och sinnet.

🔁 4. Rutiner utan stress

Jag började bygga små rutiner. Vakna ungefär samma tid. Äta regelbundet. Borsta tänderna direkt efter frukost. Låter kanske självklart – men för mig blev det ankare i en annars svajig vardag.

💛 5. Självmedkänsla – inte självkritik

Det här var svårt. Min inre röst hade länge varit hård och dömande. Men jag övade. När jag inte orkade, sa jag till mig själv: “Det är okej. Du gör så gott du kan.” Och det gjorde jag. Det gör du också.

💬 Bra att komma ihåg:

• Du behöver inte vara produktiv för att vara värdefull.
• Vila är inte slöseri – det är nödvändigt.
• Du får börja om, hur många gånger som helst.
• Du är inte ensam.

Jag är inte “framme” än. Återhämtning är ingen rak väg – men jag går den, i min takt. Och varje litet steg räknas.

Om du också är på väg tillbaka från utmattning – så vill jag att du vet: det går. Sakta, snällt och steg för steg. Du behöver inte ha all ork nu. Du behöver bara börja där du är.

Vi gör det här tillsammans. 💛