När livet känns överväldigande och utmattningen ligger som en blöt filt över allt, har jag märkt att det är de små sakerna som gör skillnad. Inte stora livsförändringar, inte perfekta rutiner – utan små, enkla vanor jag orkar upprepa. Jag har provat mycket, men det är de här sju sakerna jag alltid återkommer till. De fungerar för mig – kanske kan de också fungera för dig?
Vanor är viktiga, särskilt när man befinner sig i en tid av läkning. De ger struktur åt dagarna när allt känns kaotiskt, och de skapar trygghet genom sin upprepning. När hjärnan är utmattad, behöver den enkla signaler: “Nu gör vi detta.” Det är som små fyrtorn som lyser upp vägen tillbaka till sig själv. Att skapa nya vanor kan kännas övermäktigt, men om man börjar smått – med en eller två – kan det bli starten på något större.
Här är mina sju viktigaste:
- Jag dricker vatten direkt på morgonen. Det låter simpelt, men kroppen behöver återfuktning efter natten. Det hjälper mig att vakna, och påminner mig om att ta hand om mig själv från första stund. Den lilla handlingen blir en slags signal: “Du är viktig.”
- Jag klär på mig – även om jag inte ska någonstans. Det signalerar till hjärnan att dagen har börjat, och hjälper mig att känna mig lite mer som mig själv. Det är ett sätt att markera gränsen mellan natt och dag, vila och aktivitet.
- Jag går ut en liten stund. Fem minuter på balkongen. En promenad runt kvarteret. Frisk luft gör underverk, både för tankarna och kroppen. Ljuset reglerar dygnsrytmen och rörelsen hjälper kroppen att läka.
- Jag skriver ner tre saker jag är tacksam för. Det behöver inte vara stort. En varm kopp te, ett skratt, en vänlig blick. Att stanna upp och se det lilla har förändrat mitt perspektiv. Det hjälper mig att rikta fokus mot det som faktiskt fungerar.
- Jag vilar utan skam. Vila är inte lathet. Det är återhämtning. Livsnödvändigt. Jag behöver inte “förtjäna” den – jag behöver den. Att ge mig själv tillåtelse att vila har varit ett av mina största steg.
- Jag begränsar skärmtiden. Speciellt på kvällen. Att lägga bort telefonen tidigare har gett mig bättre sömn och mindre oro. Istället försöker jag läsa, lyssna på musik eller bara vara.
- Jag påminner mig själv: ‘Det är okej att bara göra mitt bästa.’ Ibland behöver jag upprepa det flera gånger om dagen. Men det hjälper. Det är en motvikt till den inre kritikern som gärna säger att jag borde orka mer.
Alla dagar blir inte bra. Men de här små sakerna är mina ankare. De ger mig struktur, trygghet och en känsla av att jag gör något för mig själv – varje dag.
Till dig som också kämpar: Du måste inte ha ett perfekt liv. Du måste bara ta hand om dig – på ditt sätt. Kanske kan någon av de här punkterna få bli ett litet frö i din vardag.
Har du något eget litet knep som hjälper dig att må bättre? Kommentera gärna – jag vill gärna höra!



Leave a comment