Så vad är acceptans egentligen? För mig handlar acceptans om att släppa taget om kampen mot det jag inte kan påverka. Det är att kunna se på verkligheten som den är, utan att döma eller försöka förändra den. Acceptans är inte samma sak som att ge upp eller att tolerera något som skadar mig – det handlar snarare om att erkänna att vissa saker ligger utanför min makt och att det inte är mitt ansvar att förändra dem. Det är att kunna hitta en inre frid mitt i det som annars kan kännas kaotiskt.

Att lära mig att acceptera det jag inte kan förändra är en svår men viktig process. Jag har länge kämpat med att försöka påverka situationer och andra människor, med en envis förhoppning om att något ska förändras. Men gång på gång blir jag besviken – jag vet egentligen att jag inte kan förändra någon annan, bara mig själv. Ändå fastnar jag i samma tanke om att “denna gång blir det annorlunda.” Men sanningen är att saker och ting ofta förblir som de alltid har varit.

Det är märkligt hur hoppet aldrig riktigt släpper taget om oss, trots att vi innerst inne vet att vissa saker aldrig kommer att förändras. Varje gång jag påminns om att något ligger utanför min kontroll fylls jag av frustration och ilska. Här ligger en av mina största utmaningar: att acceptera de känslorna och i slutändan kunna släppa taget om dem. När frustrationen eller ilskan över det jag inte kan påverka dyker upp, ska jag försöka öva på att bara observera känslan. Jag ska påminna mig om att det är helt okej att känna den – men att jag inte måste låta den styra mina handlingar.

Så hur ska jag göra för att lära mig acceptera? Jag vet redan vad som ligger inom min kontroll och vad som ligger utanför den – men att verkligen ta in och leva efter den insikten är något helt annat. Frustrationen över det jag inte kan påverka gör att jag lätt fastnar i tankar som inte leder någonstans.

För att försöka släppa taget ska jag börja fokusera på det jag kan kontrollera. Jag behöver öva på att förändra hur jag reagerar på det jag inte kan förändra. Istället för att låta ilskan och frustrationen styra mig, ska jag försöka se lärdomar i det som sker. Jag vill kunna möta dessa situationer med ett lugn och en acceptans.

En metod jag ska använda är affirmationer. Genom att repetera positiva påståenden som “Jag accepterar det jag inte kan förändra” och “Jag väljer att släppa det som inte är mitt att bära” kan jag gradvis påverka mitt tankesätt och hitta en inre trygghet. Jag tänker också försöka påminna mig själv om att släppa taget när jag börjar fastna i tankar kring sådant jag inte kan påverka. För i slutändan är det bara jag själv som kan skapa det lugn jag längtar efter – och jag tror att acceptans är nyckeln dit.

Acceptans är en process, något som tar tid och övning. Jag ska ge mig själv utrymme att växa och inte döma mig för att det är svårt och skapa mer lugn och frihet i mitt liv. Acceptans är inte något man når över en natt – det är en daglig praktik, ett beslut jag behöver ta om och om igen.